En 12 månaders gammal berättelse...

Detta är en berättelse som slutade gott. En berättelse tagen från mina egna ögon och mitt hjärta svider än idag...

För 13 månader sedan, kontaktade en bekant mig ang ett gäng marsvin. Jag berättade detta för David och han sa att jag har nog med marsvin men han gav med sig till slut.

Fick numret till en äldre man av min bekant. Hon sa att han brukar köpa hö av mig till sina marsvin. Efter antal försök få jag tag i denna mannen. 

Han pratar på som bara den om allt möjligt och ingenting och mycket lite om marsvinen. 

Vi bestämmer dag och har svårt att ge mig en adress så jag kunde slå in den på GPS så jag få helt enkelt en vägbeskrivning bara. Hans namn står inte på mobilnummer varken på hitta.se eller Eniro eller knappt ratsit.

Jag hade fått till mig från David att jag kunde ta med mig hem 2 stycken men max 3. Jag hade en kattbur med mig och min dotter.

Vi hittade till slut denna "gård" med igenvuxen trädgård och ett rött landthus med vita knutar och taskiga paneler. Nedanför huset stod en nästintill nedfallen lada

Jag blev osäker på om det var rätt ställe tills det kom ut en liten äldre gubbe från huset och presenterade sig som X. Han pratade på om allt möjligt, likt samtal som vi haft över telefon, jag var bara intresserad av marsvinen och inte om berättelser om kor uppe i norr eller att han varit gammal lärare.

Han visade in oss genom en sliten ladudörr och dottern bar kattburen. 

Det tog en liten stund att vänja ögonen vid det mörka från ljuset på utsidan. Sen hörde man alla marsvinen pipa och göra ljud ifrån sig. Den äldre mannen pratade på som ett kassettband, bytte aldrig spår. Ivrigt väntade jag för att få se dessa individer. Jag försökte snegla över de gamla kobåsen och fick små skymtar av en pälsmatta som rörde sig med pipande ljud. 

Den äldre mannen berättade att det finns fyra kobåsar och att han har fått hjälp med att separera hanar och honor från varandra. 

Båset längst in, smal och mörk fanns de marsvin som ännu inte var könsbestämda. Båset jämte var det hanar, i alla möjliga färger. Mitt i detta båset stod en gammal fläkt som förmodligen skulle hålla värmen eller lite kyla. Mannen kastade in lite nyklippt gräs till de större båsen och i ren iver dök alla upp till dessa högarna. Som skydd hade de stora plywood skivor som stod på fyra stenar och golvet var, ja... lite spån på någon plats men annars var hela golvet täckt av marsvinens behov tillsammans med gammalt hö. Vattenflaskorna stod i tre led jämte varandra och dom var gula och bruna till färgen och genomsurt under dom.

I taket var det spindelväv och flugor flög kors och tvärs över utrymmet. Vissa stammar till båsen var så man kunde plocka bort trät.

Honornas bås stod precis jämte hanarna och jämte ett lite mindre bås. På den bortresta väggen var det bara en halv vägg och det blåste rakt in utan hejd. I det mindre båset förklarade mannen att där fanns mödrar och adoptivmammor med ungar. Tanken slog mig kvickt "dom ska ut härifrån". 

Han fortsatte sitt prat om hur allt började. Att han hade hjälpt KKS med katter och att dom i sin tur hade hört av sig om marsvin och på den vägen hade detta eskalerat. Nyfiket frågade jag mannen hur många han trodde att det fanns i ladan. Han tänkte en stund och svarade "sist jag försökte räkna fick jag alla till 97". Häpen stod min dotter och såg på marsvinen, och jag var inte den som ville åka därifrån tomhänt. Min andra fundering va "Hur? Hur ska jag kunna välja 2 till och med max 3 stycken av nästan 100 individer?" Jag ville ta med allihopa! 

Den äldre mannen gav oss tillåtelse att gå in och ta de vi ville ha. Hanarna ville han blir av med i första skedet.

Han gav oss två stora fiskehåvar och sa att det underlättar fångsten. Vi tog emot och så fort vi skulle över den ena båsväggen fick man verkligen se sig för vart man satte ner foten. Det var, jag överdriver verkligen inte, en pälsmatta och alla i ren panik sprang omkring och in under plywood skivan och andra sprang uppe på varandras kroppar i hopp om att var först skyddad i ett hörn. En efter en hane tog vi. Sen gick vi över till de icke könsbestömda och dom sprang likväl som hanarna. Lyckades ta upp en av dom via handen, kollade snabbt könet och det var en hona, honan som sedan skall komma kallas för "Mysan".

Fler från just det båset kom jag inte åt. De gömde sig i I trängre utrymmen och mellan brädor med inte alltför rena spikar som pekade hej vilt från sidorna. 

Vi gick över till honornas bås. Genast sa jag till min dotter  vi måste försöka undvika att inte ta en hona som är dräktig". 

När vi tog ett par flickor och gav till mannen som stod med kattburen och tog emot dom en efter en. Hela tiden sa han hur många vi hade tagit... Hela tiden tänkte jag "bara en till, bara en till".

En häftig tjej satt uppe på plywood skivan och åt på det nyklippta gräset.. "Henne Cindie" sa jag till henne. Denna tjejen skall komma att kallas för "Wirvlan".

Medan jag sneglade över axel fastnade jag för en annan tjej, "Tilly".

Sen ville jag in till bebisbåset men mannen avböjde mig och min dotter "omöjligt att veta vem som är mamman,". Jag tänkte "jag kan ta allihopa om det är så!".

Hela "jakten" med att försöka få tag i dessa marsvin pågick i över 70 minuter. Lyfta man på plywood skivorna svämmade alla ut som en musinvasion. En del sprang bakom och satt fast mellan skivan och båsväggen i ren panik. 

Idag på denna dagen är det 12 månader sedan jag fick hem mina marsvin. Jillsan, Tilly, Mysan, Wirvlan, Thomas, Olof och Scaout. 

Jag tänker på de andra marsvin än idag. "Klarade de vintern som va?". Jag tänker ofta på dom när jag är med mina marsvin. Hur dom har haft det och hur dom har det nu. Tilly med sina naggande öron, en del av mina marsvin har slagsmålöron, dom som är från ladan. Klorna få jag säga att jag har kämpat med men förvånansvärt bra klor trots förhållandena och miljön. Wirvlan, hur gärna jag än försöker så kommer hon förmodligen alltid att ha krokiga tår och sena klor. Hon är öm om tassarna och piper gärna när man ska klippa.

Men ack vad jag älskar mina marsvin. Trots allt har jag försökt få tag i mannen via sms och samtal. Talat med min bekant som han köper hö ifrån... men utan framgång. 

Hur mår dom andra?

Andra inlägg

• Facebook
• Omplacering
• Ny premium
• Uppdatering
• Arah
• Ungarna
• Kläckning
• En stilla död
• Kortfattat
• Hösten runt hörnet